Man är inte så kaxig längre..


En vecka och två dagar.. det är vad vi varit hemma nu. 
Snart går pappan tillbaka till arbetet igen och vi blir ensamma hemma. Tur att han kan vara lite flexibel och jobba lite hemifrån. För det är ju så, man vill helst av allt bara vara med sin familj. Tror min man kommer få lite dotter-abstinens efter ngn timme hemifrån. 

På promenaden idag pratade vi om hur annorlunda man tänker nu, med Tyra i livet. När man vet vad man kan gå miste om (och VAD vi gått miste om). Med Lando hade vi inte alls samma tänk inför hans ankomst. Hade han fötts levande hade vi varit bra mycket lugnare föräldrar. Vi var lite tuffare då. Det är vi helt överens om. 
Men efter hans död, efter chocken, med all sorg så fick vi också känna på hur det är att mista något så värdefullt.
Att dessutom gå igenom ännu en (nästan) hel graviditet med psykbryt och allt jobbigt man kan tänka sig för att sedan vara vara minuter från att förlora ännu ett barn.. Då är man inte så kaxig som förälder!! De där minuterna gnager lite i mitt huvud. Hur få var de?? Vad hade hänt om jag inte kallat på personalen DÅ?? Samtidigt är jag så sjukt tacksam för att personalen kom direkt, att de tog snabba beslut, att operationsteamet stod startklara direkt och att vi idag har vår Tyra. Så sjukt tacksam!!! Det är ett liv man inte skojar bort.. tack för att hon är så stark och att hon faktiskt hämtade upp sig på poängställningen man gör de första tio minuterna. Att gå från 3 poäng, utan andning till full pott. Det gör att jag älskar min dotter mer än någonsin. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0