Vecka 21+6


Imorgon är det dags för vecka 22. Känns så märkligt det där.. hjärnan är så mycket längre fram i graviditeten. Jag är i slutet på graviditeten i hjärnan, och när jag då ser vilken vecka det är så är det ju en eeeeevigheeet kvar. Jag har ju varit klar och redo sedan länge.. så väntan nu är extrem. Kanske också för att jag bara vill ha ett svar på hur det ska gå denna gången. Det är det ju ingen som vet..ingen kan sia om framtiden, man kan bara gissa. Fast jag kan inte ens det. Många var övertygade om att det skulle gå bra sist.. ren gissning som blev rent åt skogen fel. Så vi gissar inte denna gång.

Vecka 21+6. Jag försöker ju jämföra hela tiden med förra graviditeten. Det går ju inte, och egentligen finns det ingen mening med det heller för det hjälper mig inte, ändå blir det så.. Magen är mycket större denna gång. På måndag ska jag dra på mig kockrocken igen..jag får nog prova den innan dess.
Mammakläderna har åkt på sedan länge, men jag har ju tröjor och blusar som ännu passar.

Huvudvärk hade jag nästan ingenting förra gången. Nu har jag något litet nästan varje dag. Torr och täppt i näsan är jag jämt och jag har aldrig nyst så konstant som jag gjort nu. Nyser hela tiden tycker jag.

Magen är helt ur funktion. Rent ut sagt skitjobbigt.

Hela kroppen är sliten. Nu har jag varit ledig i snart tre veckor och jag känner mig annorlunda, lite piggare. Jobbar jag är jag helt förstörd efteråt. Både fysiskt och psykist.
All press på att hinna och blir klar för dagen och att klara uppgifterna och ha ansvaret helt på mina egna axlar är så mycket tyngre nu, hjärnan är fullt upptagen med annat. Jag kan stå ut med mycket.. men att jämt gå med den stora frågan "kommer vi få ett levande barn denna gång?" är så energikrävande att det inte går att förklara. Det är lätt att säga "ta det dag för dag" när man inte är i situationen. Jag tar dag för dag i graviditeten, men ska det gå snett kan vi lika gärna ta smällen nu. Men det är det ingen som vet.. och det spelar ingen roll hur många undersökningar vi är på. Ingen vet slutresultatet.

I slutet på månaden, eller det blev nog i början på nästa månad, ska jag träffa ännu en läkare. Dags att prata sjukskrivning. Både för det fysiska och psykiska.
I slutet på denna månaden kommer det också påbörjas en plan för och inför förlossningen. Kanske bestämmer vi datum då också. Nervöst.

Folk frågar ofta "Hur mår du?" också ser dem att mitt velande svar är påväg.. då tilläggs det snabbt "ja, om man nu bara tänker på graviditeten.." Vadå "bara" på graviditeten? Det här är min graviditet ju.. bara för att jag inte mår dåligt och inte gnäller över krämpor som i en "vanlig" graviditet så betyder det väl inte att allt är bra? Räknas inte den extrema oron till graviditeten? Man måste inte känna igen sig i andras smärta och mående för att ha respekt och förståelse. När jag berättar om foglossning och huvudvärk..då är man med på noterna, men berättar jag om den stressande oron så är det inte lika "intressant" och samtalet går över till annat.

När Mini sparkar blir jag glad och fylls med kärlek till detta barn. Det är så härligt och speciellt när jag har turen att få känna dem med handen också. När jag känner något, som nu, skriver jag gärna ner det och är min man hemma får han alltid höra det. Någon enstaka gång har han också haft turen att känna. Eftersom min hjärnan inte vill bli så lurad ännu en gång så tror jag alltid att jag bara inbillat mig när jag känt något. Därför är det viktigt att det finns svart på vitt har jag märkt. Då kan jag gå tillbaka, eller fråga min man, om och när jag kände något senast. Man känner sig helt skadad när man slutar tro på sig själv.

Det känns som att det finns så mycket att skriva..så mycket att förklara. Det är inte lätt att vara gravid denna gång. Illamående, huvudvärk och foglossning är det lilla..Oron och stressen över hur det ska sluta är däremot enorm. Kommer vi få ett levande barn?? Kommer Mini få växa upp med oss?? Eller kommer våra barn alltid förbli små? Vad som än händer så kommer dem för alltid finnas i våra hjärtan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0