Sömn


Ibland har jag en liten tröttmössa i magen. Eller iaf de gånger då jag vaknar och behöver få ett livstecken. Helst snabbt! När jag sovit och vaknar med ett ryck. Då sover Mini gott. En halvtimme är inte lång tid, men med en gnutta katastrof är det en evighet. Ibland går det inte att hålla sig lugn alls. Då är tio minuter all världens tid. Nu kunde jag hålla mig lugn, utan att behöva väcka min man. Allt beror på vad man drömt och vad hjärnan höll på med precis innan man vaknade. 
Och denna gången var det inget sådant som väckte mig. Tack o lov!

Jag vaknade nog av regnet som slår mot fönstret. Som det regnar. Vi hade ju så fint väder i lördags. Och sen bara vände det i lördagskväll. Typiskt! 

Fast för min del gör det inte allt för mycket. Jag klarar av regn också. Då slipper jag åtminstone bli så himla varm ;)

Igår var jag knappast varm (blåsten genomborrade hela kroppen med kyla). Men jag var så trött. Galet trött. Jobbiga är att det kryper i hela kroppen när jag är sådär trött. Så det är inte skönt att gå och läggas heller. Inget är skönt. Mitt egna hår, minsta lilla hår känns som taggar på kroppen och jag är så lättirriterad och kan inte slappna av. 

Sömnen har verkligen fått sig en känga.. men jag ska göra ett försök med att somna om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0