Rädd


Jag är så trött på att jämt och ständigt gå omkring och vara rädd. Alltid hela tiden, 24/7. Det är lätt att tro att man kan lägga oron åt sidan emellanåt och njuta av graviditeten. Det är lätt att tänka att man ska vara glad för att man ÄR gravid. Men när oron tar vid som värst, när rädslan gör att man tappar fokus på övrigt då är livet inte härligt. För jag är sjukt rädd. Jag gråter, jag tappar livsgnistan, jag tycker inte något är roligt och jag vill bara sova. Allt för att jag är så rädd.
Många tänker, och säger, att det händer inte en gång till. Så himla lätt att säga..och jag förstår att det är ett försök till tröst. För mig blir det tvärtom..och min hjärna övertygar mig om att det kommer hända igen. Jo, det går så långt att jag vissa dagar är helt övertygad. 

Nu är det helvetetsveckorna kvar. Jag kan inte påstå att jag njutit eller tycker det är det minsta roligt den senaste tiden. Jag vill bara att det ska vara klart. Jag är så psykiskt slut nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0