Panik


Paniken är alltid nära till hands. Två gånger på ett dygn.. första kom i eftermiddags. Var som vanligt, på dagtid, ensam hemma. Är ju sjuk och hade sovit lite från och till. Inte känt av Mini för jag var så trött och somnade flera gånger. Sen kom oron och jag tänkte att det var dags att känna efter. Ingen vaknade, jag buffade och knuffade.. men tyckte det var alldeles för lugnt. Till slut gick det inte längre och med storgråtande röst ringde jag min man och bad han komma hem direkt. Tack o lov jobbar han så nära. Han släppte allt och kom hem på några minuter. Själv var jag i panik. Men när pappa väl la handen på magen så tog det minsann inte lång tid innan det kom igång där inne. Det är något med pappa tycker Mini. Det ska vara han som känner och pratar för att Mini ska vara som mest nöjd :)

Andra paniken kom ni inatt. Jag vaknar med frossa, även om febern just då är borta. Ni vet såndär frossa så man ligger under varma täcket och bara skakar. Hemskt! Jag försökte återigen känna rörelser, men jag bara skakade. Tanken på frossan gled mer och mer över till att något hänt i min kropp. Väckte min man..och därefter tog det inte så lång tid innan Mini var i full gång. 

Det måste låta helt knäppt och man kan tycka att jag ska tagga ner lite.. men det går inte. Var glada att ni sluppit uppleva det.. Tror inte det finns ngn som gått igenom liknande som inte förstår vad jag pratar om. Man är rädd hela tiden och även om jag är det dygnet runt så är det värst på nätterna. Nu är jag så rädd för att somna. Eller kanske mer för att vakna NÄR jag somnat. 

Nu sover jag rätt mycket om dagarna, men det blir aldrig någon djupsömn. Det börjar kännas. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0