Lägesrapport


Vilket väder vi hade igår. Solen sken från en klarblå himmel och det blåste knappt. Jag som inte alls var på humör gick ändå ut och satte mig en stund där ute på trädecket och lapade lite. Man behöver ju vitaminerna. Dock blev jag galet dåsig av att sitta där så lite senare fick jag gå in och sova en stund. Jag får ta alla sovstunder jag kan nu. Sover ju så dåligt om nätterna, och ibland sover jag nästan ingenting. Så nu låter jag mig somna precis när som på dygnet..om det så är klockan 14 eller 21.. 

Jag är så psykiskt trött nu att det inte går att beskriva. Ju närmare vi kommer DEN veckan desto mer panik är det. Och den veckan i graviditeten då Lando dog, den vecka blir vi förhoppningsvis igångsatt också. 
Till dess blir det ultraljud, barnmorska och ctg som får försöka hjälpa mig att ha koll på läget.

Att ständigt försöka ha egen koll är så påfrestande och det är det som gör mig så psykiskt trött. Att ständigt och jämt analysera hur läget kan vara där inne i magen. För det är det mina dagar går ut på nu. Analysera. Sparkar. Rörelser. Mående. Jag försöker hålla humöret uppe, men vissa dagar går det bara inte. Då sitter jag som en säck potatis i soffan och vill inget hellre än att tiden ska gå. Jag vet ju att tiden går fortare om man gör saker.. men när varken energi eller gnista finns..ja då sitter man där som en säck potatis som önskar stt tiden går.

Nästa vecka är bra. Då är det psykologen en dag, barnmorskan nästa och sen ctg en tredje dag. Allt som handlar om någon form av behandlingar är det bästa nu. Psykologen för att jag får berätta om mina känslor och undersökningar så jag kan få en gnutta avlastning i mitt analyserande.

Förutom psykiskt så börjar det bli mycket krämpor nu. Det är stor skillnad från när jag bar på Lando. Då jobbade jag fortfarande. Visst att det var jobbigt denna tiden, och jag hade min vikarie på upplärning som tog det mesta. Men ändå. Jag var på jobbet hela dagarna. Det skulle aldrig gå nu, även om psyket skulle varit bra. Det är höfterna, det är ryggen, magen är ivägen osv.. ibland får jag ont i rumpan för jag tror Mini gör ngt då som gör att jag får satans ont i rumpan, speciellt på vänster sida. Sen får jag ett tryck nedåt..som om urinblåsan blir klämd. Ibland gör det så ont att jag inte kan gå. Och kan jag gå så är det med myrsteg fram. Igår skulle jag plocka in några tröjor från torkvindan. Snabbt och enkelt. Yeah right. Då hände det..för varje tröja jag tog fick jag kvida lite. Sen skulle jag ta mig in till huset.. de där få meterna. Jodå.. det tog sin lilla tid. Kunde inte ens kalla på min man som var i garaget för då skulle jag inte kunna gå alls. Undra vad grannarna tänkte om de såg mig. 
Sen släpper det bara..som om inget hänt.

Kissnödig är jag alltid, hela tiden! Blir knäpp på alla toalettbesök. 

Vad är det mer.. Sömnen vet ni ju. 

Torr hy har jag. Nu spelar det ingen roll hur mycket jag än smörjer mig. Inget hjälper.
 
Skorna är ibland omöjliga att få på..det går inte att böja sig. Då hjälper min man mig <3

Magen är där mer nu än förra gången. Större men framför allt mer otymplig. Jag tycker inte att jag är sådär superstor ändå. Men jag ser ju på andras blickar att den syns rejält. Hur jag än försöker dölja. Jag vill visa magen med stolthet..men det är inte lätt. För jag vet hur jobbigt det är när saker inte går som man tänkt.
Då önskar man att INGEN sett magen.

Nähe..jag får nog stoppa här och gå på toaletten istället. Den där blåsan alltså.. när Mini är ute och blåsan har fått spelrum igen, då kanske jag bara behöver gå en gång om dagen 

Puss & Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0