Gör ont

Jag avskyr paniken! Den äter upp mig, sparkar på mig när jag redan ligger ner, drar mig i grusen och river upp mina blödande sår. 

Det finns ingen som är starkare. Det finns ingen som kan ta makten över paniken. 
Det finns INGET som kan hålla mig lugn. 

För varje dag vrider den om min hjärna. Ibland starkare och ibland svagare, men den är där alltid. Som tusen nålar på armen. Ibland gör det mer ont och ibland mindre.
Idag gör det djävulskt ont. Jag vill bara få igång det här nu. Jag mår dåligt! Jag vill få det här över. I så många månader har jag blivit plågad. Nu får det vara bra! Jag orkar inte mer! Jag gör inte det. Tårarna bränner hål på min kinder. Jag måste få veta hur framtiden ska hanteras. Jag orkar inte leva i ovissheten mer. 

Kan inte livet få vända nu?!! Ge mig hoppet tillbaka, ge mig ett nytt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0