Några ord

 
Vi åkte iväg..vi drog över havet och bort till vår favoritstad, till vårt andrum Köpenhamn. Där tillbringade vi två nätter på hotell. Vi njöt, släppte tankar, roade oss, promenerade och bara var. Han och jag. Det var så skönt.
 
Även om vi kändes oss mätta på storstaden när vi vaknade dag tre så ville vi ändå stannat längre, om dagarna bara hade kunnat fortsätta som våra två första. Kanske var det vardagen som stod runt hörnet och gjorde sig påmind om att det inte gick att trycka bort den längre. Det är som att vi båda känner det, och då är det inte lönt att sätta sig emot. Vardagen och sorgen gör sig påmind i allt. Man försöker att inte bli påverkad men hjärnan går inte att lura. 
 
Man kan inte göra annat än att låta det komma. Känslorna väller över, energin försvinner och glädjen känns långt bort. 
 
Frågan gnager varje dag.. Hur kunde det bli såhär? Den frågan går inte att komma ifrån. Likaså hänger frågan om framtiden över en. Hur ser framtiden ut? Får vi syskon till vår son? Hur klarar vi att leva med en sorg? Gör det alltid lika ont? Allt känns bara som en smärtsam frustration. Ingen kan säga hur det kommer bli. Vi alla är olika. Ingen kan sätta sig in i min sorg..inte till fullo. Men försök att sätta er in i tanken på att bli av med det finaste ni har.. gånga det med hur mycket som helst så kan ni kanske föreställa er vilken tung sorg det är.
 
Som ni ser har jag skrivit två tidigare inlägg om mitt och vårt helvete. Jag kommer nog fortsätta skriva lite sporadiskt, när känslan faller på. När det gnager i mig, men när det inte kan komma ut i tårar. Jag har gråtit så mycket i detta nya liv. Så mycket att man inte ens kan förställa sig hur mycket tårar man kan producera. Nu går det inte alltid att gråta ut sin känsla. Även om man skulle vilja. Tårarna kan komma precis när som helst när man går här hemma, men oftast ligger känslan som en klump i magen och gror och maler. Det är kanske då jag skriver.

Kommentarer
Postat av: Melinda

Tack för att du delar med dig Camilla. Jag tror inte att jag kan föreställa mig den sorg ni upplever. Kram till dig!

2014-07-22 @ 19:37:28
URL: http://melindas.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0