Där var hon, livs levande.


Det är kväll.. och jag känner att jag måste skriva av mig lite. 

Det var nu på kvällen. Vi var på livräddningsutbildning främst gällande barn. Jag visste att det skulle bli jobbigt. Har ju gått vuxenutbildning förr, även om tankarna kan bli många även då.. så är det ingenting mot det vi gjorde idag. 
Det är nog jobbigt för alla föräldrar att gå denna viktiga utbildning, för man blir rädd att något ska.hönda ens barn och man ska hamna i en situation där kunskapen måste användas. Men jag fick verkligen panik inombords. Jag försökte se skärpt ut, men vid ett tillfälle kände jag hur jag bara fick koncentrera mig på paniken som stred inom mig. Jag kunde inte lyssna. Att livrädda ett barn. Att hålla i den där övningsdockan i bebisformat. Ett tag ville jag bara resa mig och gå därifrån. Jag ville bara hem till Tyra. Mitt huvud spelade mig ett spratt att Tyra också dött. Även om jag visste att hon var i goda händer med mormor och morfar så hade jag ett scenario där vi kom hem till ett tyst hus. 

Mycket av vår bakgrund är ju anledningen till detta stora spektakel min hjärna håller på med vid sådana här situationer. Paniken, kristänket som kommer på ett kick. Jag hinner fortfarande inte med i hur fort tankarna tar fart. Min kurator och psykolog kunde sätta ord på precis hur det är, vad som händer i hjärnan och det kvittar om jag så skulle få höra att allt var bra.. i det läget är man inte övertygad förrän man får se det med egna ögon. 

Jag nästan sprang hem efter kursen och när vi mötte Tyra innanför dörren så försvann paniken. Där var hon, livs levande och det gjorde inget alls att klockan var halv tio och hon inte somnat än. 

Annars har det varit en bra dag. Var nya kyl/frys kom idag. Pappa har varit här och jag och Tyra har varit ute i trädgården :)

Nu ska jag försöka sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0