Blickar som kan tala


Jag har fortfarande en skara läsare som kikar in här och kollar läget.. och då blir jag så besviken. På mig själv. Att jag inte levererar.

Borde ju skriva minst ett inlägg om dagen. Fast det kanske hade blivit lite tjatigt. Det händer mycket i mitt liv, men samtidigt händer det ju inte sååå mycket.

Jag tänker inte skriva i detalj om sångstunden på öppna förskolan eller hur Tyra älskar gröt och äter som en häst.
Men hon gör det, äter som en häst.. Slevar i sig flera portioner gröt om dagen, samt mat. 
När hon fått i sig en stor portion vågar jag nästan inte säga att det är slut.. med stor risk att få en darrande underläpp och anklagande blick. Är det något hon är riktigt bra på så är det att tala med blicken. Tror hon ärvt det av mig.. jag har hela mitt liv fått höra att jag kunde få till en blick svart som sot om jag så ville. Och det ville jag tydligen, eftersom jag fått höra att det hände. Hur ofta vet jag inte..men nog ganska ofta om jag känner mig själv rätt. Fortfarande använder jag ögonen som vapen. Som när min pappa säger "det går inte att sätta hyllan just där du tänkt.." Då tittar jag med min blick som svarar "tänk om tänk rätt och tänk så att det går som jag vill ha det". Det funkar inte liiiika ofta längre. Men ibland så..då blir man lite stolt över sig själv. Att det liksom sitter kvar i ryggmärgen. Till min man tittar jag med blicken "kaaaan inte du ta ett glas vatten till mig? Pliiiis".. Funkar också ibland ;)

Också tillbaka till Tyra. Hon kan mer titta på en "skulle det där vara roligt tycker du??" Eller om jag inte orkar gå fler mil runt i huset med henne hängande på mig och hennes pappa kommer hem från jobbet och bär omkring på henne. Då nästan hånler hon när hon tittar på mig.. "titta här, pappa bär minsann omkring mig". 

Just nu har hon ätit. Jag hoppades på ännu en hel natt med god sömn. Men inte inatt. Då använde hon inte blicken, då fick rösten göra sitt.. tills flaskan kom i mun.

Så nu ska jag lägga mig ner, gosa in mig i täcket och sluta prata med ögonen. Det är ändå ingen som tittar på mig (hoppas jag!) här i mörkret. Så jag borde bara blunda och sova.

Natti natti.

RSS 2.0