Ohana


Låt mig börja med en sliskig kliché.. Att vara rik handlar inte om pengar, inte heller om framgång.  Att vara rik är att få bli älskad för den man är och att få älska lika mycket tillbaka. Jag är rik. För jag har folk som älskar mig och jag har folk som jag älskar. Jag älskar dem mer än någon annan här på denna jord. Min egna familj. Igår firade jag min kommande födeksedag (spm då är idag) med större delar av min familj.  Men idag var det bara vi under detta tak. Jag,  min man och vår dotter. Med en saknad, men vid det här laget har ni nog förstått att han alltid är saknad, vad vi än hittar på som familj. Men han är i våra hjärtan.

Vi har (nästan) bara slappat idag. Dock började morgon lite "brutalt" när jag rullade upp rullgardinen imorse och såg att det låg krossade takpannor på marken. Stormen Gorm hade gjort sitt under natten. Det var bara till att klä på sig och bege sig ut för inspektion. Nåja, en del hade gått åt skogen. Men vi klarar oss och vi har taket kvar.

Efter det var vi inne och mös, busade, stökade ner och bara struntade i både klocka och planer. Även om det var (är) min födelsedag så åt vi rester till middag och köpte hem gofika. Tog en promenad lite senare i friska vinden och snick-snackade med grannen.

Också har jag druckit kaffe. Imorse stod nämligen ett stort paket på bordet, och där i låg en efterlängtad moccamaster. Äntligen! Den där gamla fula bryggaren som vi kört i 17 (!!!) år har faktiskt gjort sitt nu.
Igår fick jag andra fina presenter som syns på de övriga bilderna. Man kan väl säga att de gick i ljusrosa toner. Så himla fint alltihop 💕

Nu tänker jag bädda ner mig, pussa min man godnatt (dottern sover redan och har överösts med pussar hela dagen) och känna hur tacksam jag är att de finns i mitt liv. De jag älskar och de som älskar mig. Familj. Ohana.

Första advent


Första advent idag. Jag och Tyra gick upp och tände det första ljuset. Kan väl inte direkt påstå att hon förstår att det är en himla mysig grej. Att gå upp sådär tidigt när det fortfarande är mörkt ute och alldeles tyst i huset. Hmm.. vänta nu. Är det någonsin tyst i huset längre? Jo.. när Tyra sover. Annars är det full fart och mycket mycket "prat". Hon springer omkring i sin gåstol och kommenderar om ditten och datten. Igår när hennes pappa dammsög hade hon väldigt många åsikter.. och när jag lagar mat kan hon stå nedanför och vara väldigt högljudd. Jaja.. än kallar jag mig fortfarande arbetsledaren ;)

Såhär började vi vår första advent 2015. Med ett tänt ljus, en högljudd dotter och en kopp kaffe. Alldeles perfekt det med! 

Om inte allt för många timmar blir det kalas här hemma med sillunch och andra godsaker med familjen.

Hoppas ni alla får en fin dag.

Om hon bara kunde förstå


Också är det så bra på dagen.. Om hon bara kunde berätta vad det är om kvällen. Om det så hade varit att hon vill ha en isglass så hade jag fixat det. Bara jag sluppit se henne så ledsen. 

Dagen har varit bra. Hon vaknade med sitt stora leende och blev superglad att jag ställt klockan så hon fick komma upp. Väl upp tog hon några varv i gåstolen innan det var dags för gröt. Efter frukosten packade vi ihop oss och gick till öppna förskolan. Vi sjöng och dansade, sen efter lite vaggande så somnade Tyra på min axel en stund. Efter den luren så var hon glad och skrattade och pratade. Väl hemma var hon lika glad och pratsam. Sådär superhärlig och vi busade och mös.

Sen går klockan och det blir kväll. Pang. Också börjar skriket. Skriket som aldrig slutar. Tack o lov kom Tyras mormor på besök och kunde avlasta oss lite. Men när Tyra vaknade igen så var vi på samma skrikiga ruta. Och det var bara till att härda ut. Allt man gör, men inget hjälper.

Till slut somnade hon av utmattning. Efter timmar av skrik. Och det är inget skrik av att magen kniper eller liknande. Mest ledsen-skrik för att hålla sig vaken. Tänk om hon bara kunde förstå att det är skönare att bara sova.

Heja oss i samma situation. Vi är bra mammor, och pappor, även om det inte känns så där och då.

Orkar inte vara mamma längre


Jag har världen finaste dotter och oftast är hon så himla duktig och nöjd. Som i lördags när vi åt julbord, eller idag på sångstunden på öppna förskolan. Däremot känner hon direkt när jag är trött, och när hennes pappa jobbar länge. En sån eftermiddag och kväll blev det idag. Vi hade det så bra på öppna förskolan. Men när vi sen varit hemma ett tag så var det som om någon tryckte på min avstängningsknapp. Jag blev så orkeslös och energin bara försvann. Tyra blev jättetrött hon med, och skrikig. Pappa kom hem sent så jag fick köra nattningen också. Något som verkligen är en kamp nu om kvällarna. Mycket skrik. Myyyycket skrik. Till slut somnade hon. Mannen kom hem och mitt i kvällsmaten vaknade hon igen.. gallskrikandes. Inget fungerade och i allt skrik kände jag bara att jag inte orkar vara mamma längre. Ja, som tur är varar den tanken inte så länge. Men ibland vill man bara gå ut, stänga dörren och sen bara gå ensam. Hade det inte varit så jäkla halt ute så hade jag gått en sväng nu. Istället har jag bäddat ner mig. För min energi är i botten. 

Imorgon är en ny dag och nya tag och på torsdag har jag några timmar på kvällen där jag ska umgås med några av mina kolleger 😊

Jul, redan?

 

Har ni också hört att det är advent om två veckor?? Det är ju helt galet.
Jag hinner inte med.

Förkylningen håller sig kvar men inatt kände jag en vändning. Dock kände jag mig usel igår..och den övriga familjen flydde fältet och lämnade mig kvar bland sjukbacillerna. På något sätt var jag tvungen att fördriva tiden. Jag kunde inte annat än hålla med min när han tittar på mig och säger -du är urusel på att vara sjuk. Då satt jag och rotade igenom en stor låda. När jag var ensam drog jag igång julmusiken och gjorde mig en dörrkrans. Första julpyntet. När jag blir frisk ska jag göra stora pepparkakor och baka lussekatter. Det var ändå rätt mysigt med den där julmusiken. 
Men fortfarande förstår jag inte att adventsljusstakarna ska upp i fönsterna om bara några dagar. Men det kommer.. det kommer.. :)

Förkyld


Jag är sjuk. Hujedamej. Dunderförkylningen slog till. Jag som klarat mig flera gånger sedan Tyra föddes. Jag har lurat flera förkylningar under den här tiden. Men nu gick det inte mer. Nu ligger jag i sängen och snörvlar. Lyssnar på mannen och dottern som är där nere. Jag längtar ner. Men jag har fått order om att stanna i sängen och vila. Något jag är sämst på. Jag vill alltid vara med min familj. Ha dem nära. Jag är som ett barn.. rädd för att missa något. Tänk om jag istället bara kunde njuta lite av att få frukost på sängen, läsa inredningstidningar i lugn och ro och få vila.. Nä, då blir jag istället stressad. Avskyr förkylningar.

-hej


Mer och mer skulle jag vilja dra igång bloggen ordentligt igen. Om jag bara hade haft tid, och ork.

Tror det är för att instagram helt plötsligt tappat den personliga känslan som en gång fanns. Alla försöker ha det likadant och allt handlar om följare och likes. Gäsp.

Hur som. Fredag idag. Jag är helt slut. Har haft en tuff vecka. Eller tuff och tuff.. men Tyra har varit rätt kämpig, speciellt med sömnen om kvällarna och nätterna. Sen har vi varit iväg mycket och haft mycket att göra hemma.

Så idag är man inte så kaxig. Speciellt när jag inte riktigt vet om jag kommer vakna förkyld imorgon eller inte. Hoppas inte. Svärmor och svägerska kommer på besök imorgon, samtidigt som mannen ska "isodräna" med pappa där ute. Jag ska hänga med min svärmor och mannen men sin svärfar :D

Men nu..nu ska jag bara luta mig tillbaka lyssna på regnet och kanske slumra till en stund :) 

RSS 2.0