Vår bästa


Bästa tiden på dygnet är alla mysiga stunder. Att ha Tyra på bröstet och höra hennes djupa andetag. Känna hur avslappnad och trygg hon är. Det är underbart. Eller..alla tider är underbara. Även när hon skriker. Visst blir man stressad av det, när inget hjälper.. man har provat allt och hon skriker lika mycket ändå. Samtidigt så känner jag inombords att hellre ett skrikigt barn i min famn än inget alls. 

Hon är så livlig vår dotter. I sin säng är hon som en virvelvind, och när man tittar på hennes rörelser så känns hon så mycket äldre än 1,5 månad.

Hon gillar sitt babygym. Där kan hon slå på en fågel som rasslar till och då kan leendena hagla. Eller skriker hon på ett speciellt sätt (skriket som i glada stunder betyder uppmärksamhet) så man trycker på en annan fågel som då kvittrar.

Ja, hon är helt enkelt med på tåget :)

Idag ska Tyras farfar och bonus-farmor komma och låna Tyra för en promenad. Ja, de är exalterade och tycker det ska bli sååå kul och mysigt.  Mamman då..hon är ju redan ett nervvrak över saken. Även när Tyra var iväg med sin pappa och jag var ensam hemma led jag av känsliga nerver och koncentrationssvårigheter.. haha.. Hur ska det då gå nu?? Hennes pappa säger sig vara lugn nu..men vi får väl se när Tyra väl är ur huset. Då tror jag det är någon som kommer hålla koll på klockan. När han inser att det är inte han som har Tyra, och inte jag heller..  Ja, vår vi får väl se..

Nähe.. nu är det en liten virvelvind som nog behöver mat för att sen somna om en stund till. 

Hjärnspöken


Heeej! 
Jag hinner knappt med bloggen. Dagarna går och jag glömmer helt bort bloggen. Men ibland kommer det ett inlägg.. som nu. Mitt i natten. För att jag inte kan sova.

Jag har sovit någon timme. Men sen vaknade jag. Vissa dagar kan jag inte riktigt släppa obehagskänslan för att bli drabbad av plötslig spädbarnsdöd utanför magen. Jag försöker hålla mig lugn, men så växer paniken inom mig för några minuter. Då måste jag kolla Tyra, även om jag inte vill störa hennes sömn. Sover hon då riktigt hårt kan man hinna bli riktigt rädd. Men så får jag se och höra att hon lever. Jag pustar ut..sen går det ett tag och tankarna kommer igen. Andra dagar är det inte alls samma känsla, då är man helt lugn (nästan). De där hjärnspökena! 

Nu gnydde hon precis. Skönt. Tror dock det kommer bli lite mer en gny snart.. mer vrål. Matdax! Fast ibland sover hon så pass att hon hoppas över ett mål mat på natten, men inte inatt.. det hör jag ☺

Bäst att vara förberedd.

Så det blev


Idag var det en sån himla bra dag. Vi var på vårt sista besök hos psykologen, hon som hjälpte oss igenom graviditeten med Tyra. Där vi kunde ventilera våra tankar och känslor, eller bara få gråta utan att det blev obekvämt. 
Idag kom vi dit med Tyra I vagn, inte längre i min mage. Vi pratade. Berättade om förlossningen. Det urakuta kejsarsnittet. Krisen. Kaoset. De djupa känslorna. Tårarna var nära. Samtidigt som vi fick ur oss, vi fick bekräftat att pusslet jag la i mitt huvud den första tiden var ett tvång för mig..för att kunna gå vidare. 
När vi pratat klart bestämde vi alla att punkten var satt. Vi var klara. Vi lämnade rummet med kramar och vi gick därifrån med en helt annan känslan än vi var vana vid. Vi gick därifrån som en familj. Vi gick därifrån starka.

Det hela firade vi med att shoppa kläder till Tyra,  en klänning till mig och sedan hängde D inne på GAME och deras utförsäljning medan jag och Tyra väntade utanför. Ut kom D. med två stora påsar. Efter det tog vi oss hem med tåget igen. Jag kände mig så stark och bekväm i mig själv att jag faktiskt vågade mig på att åka rulltrappan ner till tåget med vagnen. 

Sedan tog det inte lång tid.. då vände allt. Mitt starka jag. Mitt glada jag. Äntligen mitt jag.. Ett svart hål. Beskedet var väntat.. men inte riktigt än. Det hade varit många besök på sjukhuset. Ut och in. Men ändå, en sista gång trodde jag vi skulle få träffas. Jag bara väntade på att hon skulle få komma hem en gång till. Så jag och Tyra kunde få åka dit. Så hon kunde få träffa Tyra åtminstone en gång. Det hann vi inte. Idag somnade hon in. Personen som alltid funnits i mitt liv, som passat mina gnagare till husdjur när vi varit på semester, som alltid sagt till en att man fick ta den godaste chokladbiten på tårtan även om den inte tillhörde ens bit, som fyllt en med god mat, som alltid hört av sig när man fyllt år, som alltid varit där och som alltid älskat sina syskonbarn. En person som stått mig nära, oss nära. Vi kommer sakna henne. Tårarna bränner på mina kinder och hjärtat värker. Varför hann vi inte en sista gång. 

Just nu känner jag mig allt annat än stark. Jag är stark för Tyra, men inte för mig själv. Inte nu. Nu är jag ledsen. 

Snart en månad


Imorgon har vi en som blir en hel månad gammal. En månad av kärlek. 

En månad av ngt som bara känns helt naturligt. Som att hon alltid varit här. Jag har aldrig känt att hon vänt upp och ner på livet. 
Ibland har hon sina gnälliga dagar. Visst kan det vara jobbigt och tröttsamt. Mest för att ingenting duger. Annars är hon väldigt lugn och vissa dagar sover hon ju bara. 

Utvecklas gör hon för fullt och stark i kroppen  är hon. Det är så hon ibland får fart och sätter sig upp när hon tröttnat på att halvligga i famnen. Hon har ju inte balansen till att hålla sig uppe, men ligger hon på mage på ens bröst så höjer hon gärna på överkroppen rejält och kikar över både axel och soffkant :)

Just nu ligger vi i sängen allihop. Tyra har lite svårt att komma till ro om kvällarna. Då är ögonen vidöppna och röstresurserna i full gång. Övertrött till max..men vill inget hellre än att vara med. Hennes pappa läser saga. För det har vi börjat så smått med, att läsa små sagor. Även om hon inte förstår så är det bra att börja tidigt ändå. Att börja läsa tidigt för sina barn har visat sig minska bla dyslexi. Dessutom är det mysigt, och man märker att hon lyssnar på tonfallet.

Idag när Tyra hade en paus från aktiviteter och låg utslagen på en kudde i soffan så passade jag på att läsa själv.. det var evigheter sen sist. Nu tänkte jag försöka ha några minuters läsning som återhämtning. Där man måste sitta ner och göra ingenting med kroppen. Jag är urusel på det, och sen får jag igen det på kvällen och när man sen ska upp på natten är man allt annat än glad. Så..lite läsning lite återhämtning.

Dock fick jag inte läst så mycket just den stunden. Damen vaknade och ville ha mat..och efter maten blev det bajskatastrof och ett bad i vasken var det enda som gällde. Hur kan det ta sig upp till axlarna?? Blärk. Jag är inte känslig annars..men idag luktade det så jävla illa dessutom. 
Tur att pappan kom hem strax därefter och jag fick åka och handla med Tyras bonus-farmor i lugn och ro :)

Var är sommarn?


Det är ju knappast sommarvarmt och fint väder.  Det är långt ifrån solhatt, parasoller och litervis med kall saft som gäller. 

Ute har det blåst halv storm hela dagen och regnet har mest öst ner.

Nu vill jag ha lite värme. Inte allt för varmt. Men jag vill dra it vagnen, sitta under parasollet och gärna äta utomhus. 

Undra när detta ska ske..  

Full rulle


Nu är det juni.. och juni är som jag önskat. Okej, värmen är inte här (än!) men Tyra är. Det är vad som räknas nu. 

Idag har varit en sådan dag när man har så mycket energi att man är igång hela tiden. Så idag har jag börjat måla Tyras byrå. Med Tyra vid ena sidan och maskeringstejp i andra handen. Underhåll, tejpa, underhåll, tejpa. Sen försökte jag få henne att somna i sängen, så jag kunde måla.. det ville hon såklart inte. Vi tänker inte alltid lika ;)Tack o lov kom hennes pappa hem på lunch, och då passade jag på.

Annars var jag uppe vid fem. Började morgonen med att koka kräm. Rababer-Päronkräm. Himla gott. Sen har tvättmaskinen gått, och diskmaskinen. Jag har handlat. Möblerat om på Tyras rum och fixat och hållt på mellan blöjbyte och nappflaskorna.

Nu ska jag släcka lampan. Försöka få mig lite sömn och ladda batteriet. För nu blinkar det rött i min skalle.

Godnatt!   

RSS 2.0