De olika snarkningarna


Shit pomfritt.. den 2 augusti skrev jag sist. Det känns som det var för en vecka sedan. Jag kan inte riktigt förstå var dagarna tar vägen.. För just nu är vi mycket hemma. Jag tycker ju inte om sommaren, och Tyra verkar vara likadan. Jag är inte alls sugen att spatsera omkring med en barnvagn i stekande sol och känna paniken över att det är så in i helsikes varmt. Nä, vi har hållt oss inomhus de senaste dagarna. Tyra i endast blöja..och hennes mamma.. lite mer påklädd. Ja, och utan blöja såklart. Vad konstigt det blev.

På kvällarna har vi promenixat, när det varit lite svalare. Idag var lilltjejen så himla övertrött och varm..och vi hann inte mer än utanför grinden (vi har dock ingen grind..än) innan hon sov. Nu sover hon också. Hennes pappa med. Inte mamma. Hon ligger vaken om nätterna. 

Nu har jag fått för mig att jag ska spela in min mans snarkningar. Jag vet inte ngn annan (mer än mina föräldrar) som kan snarka som min man. Något han lagt till med de senaste åren.. det är inte bara högt och sjukt störigt. Han kör liksom 4-5 OLIKA snarkningar. En är mer som en bullrande björn, andra låter som darth vader och någon snarkning låter som profylaxandning. Sen blir det bara knäpptyst. Då måste jag peta på honom också.. Tyra är ju redan utsatt för mina petningar när hon också är för tyst. Stackars min familj..de blir bara störda av en galenpanna när de sover som bäst. 
Ja, hur går det med inspelningen då?? Tror faktiskt jag är uppe i tre olika inspelningar nu. Två till, sen kan jag sova. Och imorgon.. då ska jag minsann dra fram mobilen när jag berättar att han snarkat.. för varje gång svarar han: Gör jag? Det är inget jag märker.. 
Nämen, gör du inte.. det var ju märkligt. Hallååå, du snarkar när du SOOOOVER.. Börjar min man snarka när han är vaken utan att märka det..då ska jag tejpa fast en diktafon på hans kind, med silvertejp ;)

Ute blåser det igen. Hösten kom med en hälsning idag, i form av regn. Det var så ljuvligt att energin tog sig upp. Trots huvudvärk. Mer höst åt folket! När jag ligger här i sängen hör jag vinden utanför. Och på tal om vind så har den fällt vårt plommonträd. Japp. I sju år har jag sagt att trädet en dag ska bort.. Efter sju år fick vinden nog och fixade biffen själv. Nu har vi ett liggande plommonträd som bär plommon som om det skulle hämnas för att vi inte ville behålla det. Jag får nog ut och plocka..nu när de är lättplockade :) 
Vi har ett annat träd som också knäckts. Inte hela trädet, men en stor gren på det. Hmm.. känns som att vi har en del att stå i när det gäller vår trädgård. 

Nähe nä.. nu får han snarka på. Jag behöver ju några timmars sömn jag med.. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0