Att få måla med ett bultande hjärta och rullande stenar

Hej på er!
Nu ska jag göra ett inlägg.. hur många månader senare än sist? Ja jag vet.. Instagram är ju mycket lättare :) Men det blir ju inte så mycket text där. Vilket jag iofs. gillar. Det är ju mest bilderna jag är ute efter.. om det nu inte är så att bilden gör mig intresserad av att få veta mer. Då gillar jag ju bloggar bättre, informationsmässigt.

Livet knallar ju på här hemma. Magen växer och jag blir sprakad inifrån titt som tätt. Nervositeten ökar i jämn takt med dagarna. En månad till hoppas jag att jag klarar av mitt jobb. Min ersättare ska vara hos mig i en vecka nu, så då blir det lite vila. Sen kör jag tre veckor till innan jag stannar hemma ett bra tag framöver. Blandade känslor med det där.. :)

Well well.. till dess så försöker jag leva mitt liv som vanligt och jag gör väl så gott som allt.. förutom att släpa på extra tunga saker och böja mig för mycket. Dock går det inte så bra med att inte böja sig för mycket.. fumlig är man ju och tappar gör man ju, ungefär heeela tiden.
Men annars får jag mina ryck här hemma. Står jag inte och bakar klockan sex på morgonen, slår in julklappar, kokar knäck så målar som jag om nedervåningen. Japp. Det är vad jag lagt mest energi på den senaste tiden. Takmålning, vägg målning och kalkmålning. Vi har tänkt måla om här nere sedan vi flyttade in. Men det blev inte av, sen blev det inte av.. Sen började jag fundera på OM jag ville ha allt vitt. Sen blev det inte av igen. Men nu.. nu fick jag en känga i huvudet och visste EXAKT hur det skulle vara. Jag säger bara Kalk litir. Det var det ju bara till att sätta igång. Eller hur? :) Pappa kom hit, av helt annan anledning, samma dag som jag kom på idén. Han tittade förbryllat på mig och skakade lite lätt på huvudet när jag i min iver berättade mitt projekt. Men som jag brukar påminna honom om så är det dem som både uppfostrat mig och lärt mig. Så direkt han åkt drog jag fram färgen, en vanlig vit väggfärg. En vägg målades, och så även taket. Dagen efter fortsatte jag och färgen Kalk litir beställdes. En alldeles underbar kalkfärg i ljusgrått. Alla färger är fina. Men jag ville ha det ljusgrått, något som håller hos oss i längden, som känns ljus och fräsch.
 
Så valet föll på San Saccaria. En ljusljus fin grå kalkfärg. Eftersom färgen skulle komma från Island till Inreda.com först så blev det inte som vi först trott, att den skulle komma lagom till helgen. Men vi grundade klart väggen som skulle målas med kalkfärg. Taken blev klara och vi ställde iordning här hemma igen.

På måndag kom färgen. En måndag då både barnmorskebesök och möte med chefen var inplanterat. Attans vad jag kände mig stressad och ville få mitt inbokade klart, FORT. Jag hämtade ut färgen från posten och skyndade mig hem. Det hade mörknat ute och ljuset inne är ju inte det bästa då. Men jag kunde inte hålla mig :) Jag satte igång och måla, sen stod jag där till sena kvällen. Men det var så himla roligt. En jätterolig färg att måla med. Den kommer i pulverform och blandas bara med vatten i en lämplig burk. Sen målar man allt med en bred och långhårig pensel. Jag köpte den dyra varianten som är framtagen för Kalk litir. Den kostade, ungefär som halva färgen, som också kostar en hel del. Men det var det värt. Här snackar vi kvalitetspensel. Det gick att måla runt småsaker och eluttag utan större problem och helt utan att maskera först (jag hatar nämligen att maskera och försöker undvika det momentet så långt det går). Sen var det bara till att smacka upp färgen på väggen. Precis hur man vill. Riktigt roligt och beroendeframkallande.
Dagen efter fick jag ju se färgen både i ett annat ljus och en annan färg. Den var ju riktigt mörk när jag målade. Dagen efter var den riktigt ljus, nästan vit ju.. :) Men sen "satte" den sig och nu är den "elegant" grå, sammetsmatt och helt fantastisk. Jag kan inte tänka mig någon annan färg på denna väggen nu. Klockrent!

Det roliga är att man kan gå loss på både det ena och det andra.. Senast när vi var på loppis köpte jag både en ljusstake och en ram som fick sig en släng av färgen.
 
Det lustiga när man målar med färgen, som på den trearmade ljusstaken i furu, är att ådrorna i träet framträder tydligt när man lägger på färgen. Min första tanke var att det aldrig kommer funka på denna ljusstaken. Det kommer aldrig täcka. Men ack.. när färgen torkar så blir det en helt annan sak. Den fula ljusstaken blev helt plötsligt grymt snygg i mina ögon och till vårt hem.
Så även ramen, den som mannen tittade på med skeptiska ögon när jag kom bärandes på schabraket.

Igår, när vi satt och åt middag och ramen och det handtryckta pappret i ramen kommit på plats så sa han -Jag hade ALDRIG för mitt liv trott att den ramen skulle bli så bra.. du har ögon för det där. Och det är väl så när det är något man brinner för, ens ögon ser saker på ett annat vis. Men jag kan erkänna att jag heller aldrig för mitt liv trodde det skulle bli SÅHÄR bra. Rakt i hjärtat satte sig detta och de stenarna rullade med en jämn takt av från axlarna och igår rullade den siste stenen av för denna delen. En liten sten ligger dock kvar.. och det är om jag ska ta och måla EN vägg i hallen också.. vi får väl se ;)

Ha det nu fantastiskt.. så får vi se när jag skriver nästa gång och vad det är för projekt jag tagit tag i då.. hallen, barnrummet eller ligger jag bara på soffan och vilar?
 

RSS 2.0