Det kan gå fort.

Imorse var jag med om ngt riktigt obehagligt. Det var tidigt imorse. Jag skulle till bussen till jobb. Var lite sen än vanligt trodde jag, men jag var nog tidig egentligen. Sneddade som vanligt över macken. Hade hörlurarna i öronen och p3 som underhållning. Jag går på en smal trottoar och ser en grävmaskin komma på samma sida som jag går på. Han kommer fort tycker jag och för säkerhets skull stryker jag staketet som avgränsar in mot macken. När jag har allt bakom min rygg, och jag samtidigt går och retar mej på hur fort han kom så hör jag ett konstigt ljud. Ett plåtigt kras. Jag vänder mej om och ser att grävmaskinen stannat. Hans lampor som lös starkt lyser nu upp ett rökmoln som täcker luften ovanför. Jag förstår först inte. Trodde hans bromsar låst sej eller nått. Sen ser jag.. en liten röd bakände på en bil. Då förstod jag, och jag förstod direkt vilken bil det gällde också. Det är en kille som alltid stannar på busshållsplatsen mittemot för att ta ett exemplar av City tidningen, anatagligen för att ha ngt att läsa på frukostrasten. Varje morgon när jag åker buss ser jag honom.
Det var hans bil grävmaskinen kört in i. Jag var påväg att springa dit för att kolla läget och ringa 112. Men jag såg att folket som jobbar inne på bensinmacken reagerat och sprang ut samt att ngn annan stannade och även föraren till grävmaskinen kom ut. Så jag gick till min busshållsplats. Men jag såg aldrig killen i den röda bilen kliva ut så jag förstod att det var allvarligt.

Väl på bussen var jag rätt skakis, det var ju inte många meter från mig det hade hänt, alldeles nyss. Och jag hade ju först tänk gå till hållplatsen som ligger ännu nämre olycksplatsen. Men så tänkte jag på mitt sällskap som satt på bussen. Då hade hon bara undrat varför jag inte hoppat på som vanligt, och om jag var sjuk, och vikarie osv (vissa chefer hinner tänka mycket på en halv minut.. hehe).. Så jag beslutade mej för att gå till min vanliga hållplats när jag gått ner för yttertrappan. Väl var det. 

När vi körde förbi olyckan så var det inte bara jag som var skakis längre. Alla på bussen verkade bli berörda. Som väl var fick jag sett att killen levde. Men jag har aldrig i hela mitt liv sett ett så blodigt ansikte och händer i verkligheten. Det var så obehagligt.

Vad hände? Trodde han i bilen att han skulle hinna över vägen innan grävmaskinen var så nära? Såg han inte hur fort han körde? Blev han bländad av alla lampor? Var han trött, okoncentrerad..?
Jag tror (när man kikar på bilderna som finns på nätet) att han försökte svänga tillbaka när han insett att detta skulle sluta illa. Tur var nog det isf. Annars hade det varit klippt. Nu tog det mest på passagerarsidan. Den var liksom helt mosad, och taket var som om ngn öppnat det med en konservburk. Tur, i oturen, att han var ensam i bilen.

Ja, så denna morgonen var inte så trevlig. Man kan ju inte sluta fundera heller.. Hur gick det? Blev han svårt skadad? Av säkerhetsskäl så skar dom loss honom från bilen, men han var vaken när ambulansen körde. Kan man läsa i den lokala delen på nätet.

Tänk vad fort det kan gå. Den röda bilen som alltid svänger in på macken, gör det han gör där, sen ut igen. Stannar vid hållplatsen. Ut stiger föraren, tar en tidning. Kliver in i bilen igen och kör sedan vidare.
Så blev det inte idag. Och föraren i grävmaskinen kan inte heller ha mått så bra.

När jag sedan äntligen var påväg hem från jobbet och hade hoppat på bussen så hoppar det på två pundare på hållplatsen efter. Den ena började bråka med busschaufören och jag bara väntade på att det skulle smälla. Pundaren var inte trevlig. Och hans polare vet jag vem är sen ungdomens dar. Så jag var helt säker på att det skulle bli polis inkallad.  Men det höll sej rätt lugnt och bussen kom till slut till min hållplats. Jag gick raskt hem.
Så nu känner jag att jag tänker stanna inne. Vill att D. ska komma hem och sen ska vi bara vara.

Imorgon är det onsdag. En ny dag med en annan start.
Kram till er alla!!

Kommentarer
Postat av: Lena

Usch, vilken uppskakande händelse, förstår att den blev skakis!

Det är alltid jobbigt när man inte vet hur det gått för den skadade personen.

Jag räddade troligtvis livet på ett skolbarn i våras genom att stoppa spårvagnen vi satt i och tillkalla hjälp.

I slutet på sommaren såg jag honom på spårvagnen igen, frisk och glad. Så skönt för mej, nu vet jag att det gick bra den gången.

Hoppas du får veta!



Kramar



(var inne på bloggen sent igår, då fanns inte ditt inlägg med?! Konstigt)

2011-09-21 @ 16:56:57
URL: http://jagochvitt.blogspot.comj
Postat av: jenny ~ house of jenny

Fy! Såna dagar kan man vara utan. Hoppas att det gick bra för killen...



Puss!

2011-09-22 @ 11:24:48
URL: http://www.houseofjenny.se
Postat av: Sofia

Men usch! Vad hemskt, och sånt där händer så fort. Tur att det gick bra i alla fall!



Vad fint du hade gjort med Höganäs kruset i förra inlägget!

2011-09-22 @ 11:32:21
URL: http://landinskan.blogg.se/
Postat av: Lotta ♥ ohlovely.se

Men fy. Kära nån, vilken obehaglig upplevelse! :( Fy så hemskt...



Stor kram till dig!

2011-09-23 @ 19:51:53
URL: http://ohlovely.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0